Motion till Kyrkomötet 2005:34 av Staffan Holmgren m.fl. Tillsyn av stiftens förvaltning av prästlönetillgångarna

Kyrkomötet Mot 2005:34

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar införa en ny bestämmelse i kyrkoordningen, 46 kap. 17 §, med följande lydelse:

Om ett stift genom sin förvaltningsorganisation väljer juridisk form – t.ex. aktiebolag – och samtidigt en affärsform med väsentligt förhöjd riskexponering för sin förvaltning av prästlönetillgångarna, kan Kyrkofondens styrelse ställa stiftets egendomsförvaltning under särskild tillsyn. Stiftet är då skyldigt att följa de direktiv för förvaltningen som styrelsen beslutar. Om stiftet inte följer direktiven, kan styrelsen besluta att någon annan än stiftet skall handha förvaltningen.

Motivering

Enligt uppgifter i Kyrkans Tidning planerar ett av kyrkans stift att sälja prästlönetillgångarnas skogar till ett av stiftet ägt bolag. Därigenom skulle det låneförbud som i praktiken råder för prästlönetillgångarna kunna kringgås. Till skillnad från vad som gäller i nuvarande förvaltningsform skulle bolaget kunna belåna skogen och använda de upplånade pengarna till nyinvesteringar. Det har talats om att köpa mera skog och på så sätt minska de fasta kostnaderna per kubikmeter avverkat timmer men även om s.k. vertikal integration, vilket innebär inköp av industrier som förädlar råvaran, dvs. i detta fall skogsindustrier, t.ex. sågverk och massafabriker. Belåningen möjliggör även investeringar utomlands.

Initiativet att söka möjligheter att öka avkastningen av kyrkans skogsinnehav är i sig lovvärt. Kyrkostyrelsen har tillsatt en utredning med uppdrag att se över prästlönetillgångarnas förvaltning. Förhoppningsvis kommer den att leda till effektivare förvaltningsformer och ökad avkastning.

Att övergå från den nuvarande stiftelseliknande förvaltningsformen till en förvaltning i bolagsform ökar emellertid risktagandet i verksamheten. Man kan inte bortse från möjligheten av – med tiden alltmer djärva – investeringar som bolagsbildningen öppnar för. Och risken är uppenbar att den samlade kyrkan till sist kommer att få ta på sig effekterna av eventuella misslyckanden. Svenska kyrkan kan sannolikt under opinionstryck inte undgå att betala leverantörer och anställda (som ett på marknaden fritt arbetande bolag skulle kunna göra, t.ex. vid konkurs).

Bilden av Svenska kyrkan riskerar också att bli felaktig, om intresset i stor utsträckning fästs vid möjligheterna till att genom olika juridiska dispositioner öka vinsterna liksom för det fall att kyrkan skulle bli en industriidkare.

Mot denna bakgrund behöver den samlade kyrkan skaffa sig möjligheter att hindra ett stift som visar sig benäget att ta alltför stora risker vid förvaltningen av prästlönetillgångarna. Kyrkoordningen innehåller idag inga sådana möjligheter.

Med tanke på de långt framskridna planerna på bolagsbildningar, i varje fall i ett stift, kan Kyrkostyrelsens nämnda utredningsarbete inte avvaktas. Kyrkomötet bör omgående införa behövliga bestämmelser.

Dessa bestämmelser bör enligt vår mening vara så utformade att ett stifts egendomsförvaltning kan ställas under särskild tillsyn. När så har skett är stiftet skyldigt att följa de direktiv för förvaltningen som meddelas. Som en yttersta åtgärd skall stiftets förvaltning av prästlönetillgångarna kunna överföras på annan. Med nuvarande organisation av kyrkans nationella nivå bör uppgiften att besluta om tillsyn, direktiv m.m. läggas på Kyrkofondens styrelse

I lagen om Svenska kyrkan finns redan en bestämmelse om att regeringen kan besluta om tillsyn över prästlönetillgångarna, om det skulle behövas. Vi menar dock att kyrkan själv i första hand bör agera om ett stift förvaltar prästlönetillgångarna på ett sådant sätt att det kan påverka den samlade kyrkans ställning. Det är inte heller givet att staten anser sig ha anledning att ta sådana hänsyn.

Skummeslövsstrand, Åkersberga och Vallsta den 18 juli 2005

Staffan Holmgren Lars Starkerud Gösta Äng